onsdag 8 november 2017

Det drar ihop sig

Här avlöser projekten varandra. Efter att vår förlovningsfest avklarats sätts nu annalkande flytt i fokus.

Vintern är i snabbt antågande och även om det får mig att vilja dö en smula koncentrerar jag mig på nuet och det fortsätter gå relativt bra med både Fenja och de andra fålarna.

Så fort kalaset var överstökat fick förlovningsklänningen naturligtvis följa med till hästarna. Det blåste oerhört friska vindar och temperaturen var på fel sida om nollan så jag behöll jackan på men jag kommer göra ett nytt försök vid bättre tillfälle - aj löv min klänning!






I helgen red jag Fenja igen och på lördagen gick det lugnt till, skrittade några minuter och nöjde mig sedan, på söndagen blev det åka av jävlar i mig. Jag bestämde mig för att kämpa på tills vi både skrittat och travat lite lagom kontrollerat åt båda hållen så jag red nog i en kvart ungefär. Så stolt över mig själv som trotsade mina rejält darriga ben och fick avsluta med en bra känsla trots alla luftsprång.





Idag har jag faktiskt ridit Rucj på ridbanan, första passet sedan skadan 1:a september, det kändes överlag bra må jag säga. Nu rider jag som bekant väldigt sällan och har således egentligen inte mycket att jämföra med men jag tycker han känns relativt mjuk och villig även om det fanns ett visst element av oliksidighet.

Förhoppningsvis är det inget att oroa sig över och båda galopperna satt enkelt så jag tror jag vågar börja hantera honom som "frisk" från och med nu.

söndag 29 oktober 2017

Min underbara flicka




Äntligen fick jag göra en riktig "highlights"-video. Jag är så stolt över Fenja och det vi åstadkommit under hösten. Det svänger fortfarande en hel del och vissa dagar är hon helknäpp men på det stora hela har jag en helt annan känsla nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det som skänkt mig mest hopp och ro i själen är att hon börjat visa glädje i fler situationer. Känslorna är fortfarande många och oftast utanpå men det smyger in en skopa positiv energi allt oftare och jag har helt slutat kämpa ihjäl mig för att kunna "hålla" henne.

Fine hon slet sig å det grövsta i slutet av augusti men det verkar inte ha triggat igång beteendet igen och jag försöker aldrig längre stävja hennes outbursts. Hon flippar fortfarande ur ibland (tar sig en vända upp på bakbenen och så vidare) men jag tar aldrig i linan och hon försöker inte ens slita sig.

Det finns gott om utrymme för framsteg men nu känner jag, för egentligen första gången sedan vi inledde vår resa för 2,5 år sedan, att det verkligen händer något på djupet.

torsdag 19 oktober 2017

Bildbomb

Skulle vilja ha ordning på den här dagboken/bloggen men jag fixar inte det i dagsläget och som vanligt har jag glömt bort även YT-kanalen men har en färdig Fenja-video som skall upp inom kort - instagrammar gör jag åtminstone varje dag (okej det må skita sig ibland men det är försvinnande sällan). 

Vet ej hur uppkopplad jag kommer kunna vara efter flytten så jag behöver passa på nu. 














Allmän rapport

Rucj lever och frodas, såret är (mer eller mindre) puts väck och vi tränar lite lite försiktigt frihetsdressyr plus promenader, kommer sitta upp någon dag snart för att känna på honom.

Jag har fortfarande inte särat på dem ännu sedan 1:a september så Fester får samma träning som Rucj men det kommer jag ändra på nästa vecka förutsatt att Rucj ej visar hälta av att springa sig helt färdig såsom han gör när Fester är borta.

Fenja har jag satsat på lite mer ordentligt under oktober och även om det svänger rejält känns det riktigt bra överlag.






måndag 25 september 2017

Det gick bra tror jag

Tror tametusan att Rucjsson klarar sig helskinnad (mjae...kanske inte bokstavligt talat).

Helt otroligt.

På fredag har det gått fyra veckor sedan det hände och jag tycker att han är i det närmaste helt ok i dagsläget. Igår släppte jag ihop pojkarna så allt känns nära nog normalt igen. Fester har lagt på sig 50 kg senaste veckorna, då jag inte kunnat peta på honom utan att Rucj mist förståndet, och Rucj har istället tappat motsvarande så sviterna får vi nog lida av en tid framöver. Tråkigt men whatever. Känner verkligen att jag gjort precis allt för att detta skulle gå så bra som möjligt.

Nu återstår att se hur stor skada själva benet tagit men så länge såret är ett faktum är det svårt att sia om framtiden.

Jag är fortsatt oerhört tacksam, stolt och lättad över att vår kontakt/relation har tagit oss genom detta. Om Rucj inte hade varit så fantastiskt medgörlig kan jag inte se att det hade löst sig.



Fenjafröken är en liten fröjd för det allra mesta nuförtiden. Ja vi har naturligtvis spänning i tillvaron så gott som dagligen men hon försöker verkligen och hon vill vara med mig precis hela tiden. Det känns försiktigt hoppfullt och riktigt bra emellanåt.

Tänker mig att oktober skall vigas åt lite mer seriös träning för mina friska tjockisar men med flytt och förlovning på schemat är jag rädd att det blir en sjujävla stress. We'll see.